Har nu bestämt mig för att mitt julprojekt inte ska bli någon julklapp. Det ska istället bli ett sånt projekt som hamnar långt in i garderoben och som aldrig kommer till användning. Det blev alltså fult, ett monster.

Jag skulle då göra ett par vantar till min kära sambo som är ett stort fan utav MoDo Hockey. Ja men varför då inte sticka ett par vantar med deras logga tänkte ju jag då. Det blir ju en perfekt julklapp. Så jag satte mig ner och ritade ett diagram på det mönster jag skulle sticka. Det blev ungefär så här: 



Att göra ett sådant diagram att sticka efter blev ungefär som att sy korsstygn. Jag tyckte att det var jätteroligt att följa ett sådant diagram istället för att bara slätsticka med en färg. Nu blev det lite variation och man såg hela tiden fram emot hur de skulle se ut när mönstret blev klart.

När jag hade kommit en bit på väg så såg det inte så pjokigt ut. Och det kändes spännande att se hur slutreslutatet skulle bli. Men ack, inte var det något att se fram emot inser jag nu....



Ju mer utav mönstret som visade sig ju fulare, ojämnare och sneare blev det. Ungefär i detta läge var jag på väg att ge upp. Jag ville bara riva upp allt och börja om igen, utan mönster då såklart...... Men sen tog jag tag i mig själv och tänkte: - Varför ge upp när jag kommet över hälften??? Det kan bli finare....



Så här bled det då tillslut.
På en skala mellan ett och tio???
-En svag tvåa....